Valutakurser fastställs varje dag på stora globala valutamarknader. Det finns inget fast värde för någon av de stora valutorna - alla valutavärden beskrivs i förhållande till en annan valuta. Relationen mellan räntor och annan inhemsk penningpolitik och valutakurser är komplexa, men det handlar om allt om utbud och efterfrågan.
Räntor påverkar avkastningen eller avkastningen på obligationer. Eftersom amerikanska statsobligationer exempelvis endast kan köpas i amerikanska dollar kommer en hög ränta i USA att skapa efterfrågan på dollar för att köpa dessa obligationer. En låg ränta, i förhållande till andra stora ekonomier, kommer att minska efterfrågan på dollar, eftersom investerare flyttar mot högre avkastningsinvesteringar. Detta gäller åtminstone i normala perioder av ekonomisk expansion. Relationen blir dock lite inverterad, när investerare blir mycket riskfyllda. I perioder med kreditnedskrivning eller lågkonjunktur kommer pengarna att tendera att flytta till säkrare tillgångar och sänka räntorna. Det låga avkastningen på obligationer är då en efterfrågan på deras relativa säkerhet och låga kreditrisker, och inte avskräckande. I slutet av sommaren 2008 fick USA-dollarn till exempel värde mot euron, även om räntorna i USA var betydligt lägre eftersom sannolikheten för att en amerikanska standard på statsskattekontor ansågs vara mindre än i Europa. Bristen på ett federalt treasury-system menade att svaren på bankbrott skulle vara landsspecifikt och hålla interbankutlåningsräntorna i Europa på överraskande höga nivåer.
Räntor kan också få ekonomiska effekter som påverkar valutaväxling. Efter tanken på utbud och efterfrågan gynnar spekulanter valutan av ekonomier som expanderar, vilket skapar en virtuell cykel av uppskattning. En ekonomi, vars BNP stiger snabbare än sin monetära bas, ökar som standard valutaens värde, vilket kommer sannolikt att återspeglas i valutaväxlingar.
Räntesatser kan också påverka utlandet. Japan, till exempel, sätta sin ränta långt under resten av världen. Resultatet var en bärahandel där spekulanter lånade från japanska banker och konverterade yenen till andra högre valutaer, vilket ökade deras relativa värde i processen. Tyvärr var denna effekt en av de främsta orsakerna till den globala besparingsgluten som utlöste de massiva globala bankbristerna 2008.
