Icke-vinstdrivande organisationers styrelsepolitik och förfaranden är nyckeln till motivationen, insynen, ansvarigheten och kommunikationen som behövs för att fatta och genomföra beslut. Modellpolitiken och rutinerna ger vägledning men bör ändå anpassas för att passa varje organisations särdrag för att vara användbar.
Styrelsepolitik och förfarande
Styrelseförfaranden avser åtgärder som möten, retreater och orientering, medan styrelsepolicyen styr hur styrelseledamöter arbetar tillsammans, inklusive mötesfrekvens, sekretess, hur man säkerställer närvaro, rekryterar nya styrelseledamöter eller arbetar med verkställande direktören. Styrelsepolicy omfattar också hur man skapar och maximerar nytta av kommittéer eller rådgivande nämnder.
Styrkommittéer och rådgivande kommittéer
Styrelsekommittéer kan engagera styrelseledamöterna i frågor som bäst matchar sina kunskaper och resurser till organisationens behov, medan rådgivande kommittéer, ibland kallade rådgivande nämnder eller rådgivande grupper, kan användas för att kanalisera råd om en specifik fråga från personer som inte är med styrelse. Kommittéer behöver tydliga, användbara, rimliga syften och mål som är specifika för en organisation för att undvika medlemsfrustration och bortkastade resurser.
Intressekonflikt
En intressekonfliktpolicy ger riktlinjer för att siktas genom tvetydigheten när en persons intressen kan vara i strid med organisationens intressen för att fatta ett välgrundat beslut. Det kan innebära att det krävs information om relevant information, att dra tillbaka från beslut som kan skapa konflikter och skapa rutiner för att säkerställa att bud eller anställning är konkurrenskraftig. Många experter rekommenderar att detta ingår i organisationens stadgar för att ge dem mer laglig vikt och se till att de inte strider mot statliga stadgar.
