Ett juridiskt bindande kontrakt i North Carolina tillåter en felaktig part att genomdriva villkoren för ett brutet kontrakt i domstol. Ett kontrakt kan ta antingen muntlig eller skriftlig form och måste vara ett löfte, avtal, samförståndsavtal, leasingavtal och avveckling mellan två eller flera parter som är överens om att utföra tjänster för varandra. Juridiskt bindande avtal varar bara så länge som statliga tidsbegränsningar för vilka en felaktig part måste vidta åtgärder för att upprätthålla ett kontrakt.
Komponenter
Lagligt bindande kontrakt i staten måste innehålla tre komponenter. En part måste erbjuda att tillhandahålla eller inte tillhandahålla en produkt, tjänst eller åtgärd till en annan part. Den andra parten måste vara överens om att utbyta med den första parten något av värde i gengäld. Båda parterna måste nå ett rimligt rättvist avtal för att en North Carolina-domstol ska kunna genomdriva avtalet så att en part inte överens om ett missbrukskontrakt.
överväganden
Medan verbala och skriftliga avtal normalt får likabehandling enligt North Carolina-lagen, har vissa typer av verbala avtal inte juridisk status i staten, inklusive avtal om försäljning och uthyrning av mark, kommersiella låneavtal överstiger 50 000 dollar, lovar att betala skuld som redan är uttömd genom konkurs, försäljning av varor värda 500 dollar eller mer och avtal för att betala av en annan parts skuld, enligt kapitel 22 i North Carolina Code.
Tillämpning
Bara för att staten klassificerar ett kontrakt som giltigt betyder inte att en part framgångsrikt kan vidta åtgärder för att verkställa avtalet i domstol. En part måste ha bevis på ett muntligt kontrakt, inklusive vittnen, telefonsamtal eller ett inofficiellt pappersspår, till exempel e-post eller brev, för att bevisa att de var part i ett kontrakt. Kontrakt som undertecknas under tvång är inte juridiskt bindande i North Carolina.
förbud
Oavsett om det är verbalt eller skriftligt, ett juridiskt bindande avtal i North Carolina kan inte innehålla några klausuler som inte är förenliga med statens lagar. Staten förbjuder skiljedomsklausuler som begränsar parternas möjlighet att stämma för ett brutet kontrakt och undantag som skyddar någon part från ansvar eller ökar sitt ansvar gentemot de gränser som fastställs i lagen om skadeståndsanspråk. Avtalsparter kan inte komma överens om att förkorta eller förlänga stadgan för begränsningar av avtal som strider mot de gränser som följer av statlig lagstiftning.
