Allmänna ansvarspolicyer definierar hur mycket försäkring de ska betala för den försäkrades räkning som ansvarsgräns. Politiken kan innehålla flera typer av gränser och gränsen för varje händelse är det högsta belopp som policyn kommer att betala i händelse av ett påstående eller förekomst. Om en policy också innehåller en generell aggregerad gräns, är aggregatet det maximala som policyn kommer att betala totalt, oberoende av antalet händelser.
Ansvarsbegränsning
På deklarationssidan i en allmän ansvarspolitik anges exakt hur mycket policyn kommer att betala till tredje part för fordringar på dennes försäkrades vägnar. Vid köp av försäkring anger den försäkrade hur mycket täckning som önskas och en premie debiteras i enlighet därmed. Ju högre gränserna desto högre premie debiteras, eftersom detta ger ytterligare försäkring till försäkrade i händelse av en fordran.
Varje förekomst
En händelse i en allmän ansvarspolitik definieras vanligen som en händelse eller en serie incidenter som leder till kroppsskada eller egendomsskada som resulterar i ett krav mot den försäkrade. När fordran rapporteras till försäkringsbolaget kan den försäkrade förvänta sig att det högsta belopp som betalas till den tredje parten kommer att begränsas till det belopp som uppkommer varje gång som anges på policyens deklarationssida.
Allmänt aggregat
Sedan mitten av 1980-talet innehåller standardpolitiken för allmän ansvarsskyldighet en generell aggregerad gräns, vilket är det högsta belopp som policyn kommer att betala för den försäkrades räkning. Utan en generell aggregerad gräns är policyn skyldig att betala upp till gränsgränsen för varje obegränsat antal händelser. Denna outnyttjade exponering ger en betydande potentiell exponering mot försäkringsbolaget. Den generella aggregeringen kommer att begränsa policyns totala exponering oberoende av antalet händelser. När aggregatet har betalats anses policyn vara uttömd.
Kompletterande betalningar
Vissa utgifter vid hanteringen av försäkringsanspråk klassificeras av den allmänna ansvarspolitiken som tilläggsbetalningar, vilka inte räknas ut mot ansvarsgränsen. Vanliga exempel är obligationsavgifter, förskottsränta och juridiska försvarskostnader. Inte alla policyer behandlar kompletterande betalningar på samma sätt. I vissa riktlinjer räknar de tilläggsbetalningar som räknas ut mot och utesluter ansvarsgränsen vid varje tillfälle. När de inte uttömmer gränserna kan den försäkrade överväga att policyn får en fördel som överstiger den angivna gränsöverskridandet.
