Bolagsstyrning är den process genom vilken stora företag drivs. Det finns olika olika modeller som tillämpas över hela världen. Det finns oenighet över vilken är den bästa eller mest effektiva modellen eftersom det finns olika fördelar och nackdelar med varje modell. Metoder utvecklas enligt lagar och andra faktorer som är specifika för ursprungslandet.
Anglo-US Model
Anglo-US-modellen bygger på ett system av enskilda eller institutionella aktieägare som är utomstående av bolaget. De andra nyckelaktörerna som utgör de tre sidorna av bolagsstyrningstriangeln i Anglo-US-modellen är ledning och styrelse. Denna modell är utformad för att skilja kontrollen och äganderätten till något företag. Därför innehåller styrelsen för de flesta företag både insiders (verkställande direktörer) och utomstående (icke-verkställande eller oberoende styrelseledamöter). Traditionellt har en person dock ställning som VD och styrelsens ordförande. Denna koncentration av makt har lett många företag att inkludera fler externa styrelseledamöter nu. Anglo-US systemet bygger på effektiv kommunikation mellan aktieägare, ledning och styrelse med viktiga beslut som läggs till aktieägarnas röst.
Japansk modell
Den japanska modellen innebär en hög ägarandel av banker och andra anknutna företag och "keiretsu", industrikoncerner kopplade till handelsförbindelser och cross-shareholding. De viktigaste aktörerna i det japanska systemet är banken, keiretsu (båda stora aktieägarna), ledningen och regeringen. Utanför aktieägarna har liten eller ingen röst och det finns få verkligt oberoende eller externa styrelseledamöter. Styrelsen består vanligtvis helt av insiders, ofta cheferna för de olika divisionerna i bolaget. Återstoden i styrelsen är emellertid beroende av bolagets fortlöpande vinst, därför kan banken eller keiretsu ta bort ledamöter och utse egna kandidater om ett företags vinst fortsätter att falla. Regeringen har också traditionellt inflytande i förvaltningen av företag genom policy och förordningar.
Tysk modell
Liksom i Japan håller bankerna långsiktiga insatser i företag och deras representanter tjänar på styrelser. Men de tjänar kontinuerligt på styrelser, inte bara i tider med ekonomiska svårigheter som i Japan. I den tyska modellen finns det ett tvåpensionsstyrsystem bestående av en styrelse och en styrelse. Styrelsen består av bolagets ledande befattningshavare och styrelsen består av utomstående som arbetstagarrepresentanter och aktieägare. De två styrelserna är helt separata, och styrelsens storlek fastställs enligt lag och kan ej ändras av aktieägarna. Också i den tyska modellen finns rösträttbegränsningar på aktieägarna. De kan bara rösta en viss andel, oavsett deras ägarandel.
