En häftapparat fungerar genom att använda kraft för att trycka en häftning genom papperet och sedan säkra sidorna ihop. Den kan användas för att låsa sidor i ett dokument tillsammans eller för att klibba, när häftapparaten öppnas och används för att häfta objekt på en plan yta.
Det finns åtta betydande delar som sammanfaller för att detta ska ske, vilket är märkt i diagrammet ovan. Först består häftapparaten i huvudsak av huvudet (1) och basen (4). Ansluten till huvudet är tidningen (2), som håller klammerna (5). Huvudet är anslutet till basen med en hängare (8) som är lödd på plats. Stiftet (6) på baksidan av häftapparaten gör det möjligt för huvudet att svänga upp och ner för att häfta häftklamrar eller i vissa modeller öppnas helt för användning vid klibbning av föremål. Inuti finns fjädrar (7) som har två syften. En vår knuffar häftklamrarna ner i tidningen för att ladda om häftapparaten. Den andra arbetar för att dra häftahuvudet upp igen efter att det har staplat ett dokument. På basen finns det ett mothåll (3), vilket är en metallplåt som häftstiftet tvingas in i, vilket i slutändan gör böjningen i häftklamret som säkrar sidorna tillsammans.
Staplarna laddas i magasinet så att de två punkterna vetter mot basen av häftapparaten. Fjädern skapar spänning som skjuter häftklammerna mot häftarens framsida. När trycket appliceras på häftapparatets huvud trycker magasinet ner på papperet, och en metallplatta i häftapparatets huvud trycker på den främre häften nedåt i magasinet. De två punkterna tvingas in i papperet, genomträngande sidorna tills de kommer i kontakt med mothållet. Det finns ett krökt spår i mothållet. Stiftens ändar tvingas in i detta spår, där trycket tvingar dem att böja. De böjer inåt, skapar ett lås runt sidorna.
Tackning används för häftning av föremål till plana ytor, som väggar eller anslagstavlor. En knapp trycks ned på häftarens botten. Detta släpper ut tidningen och huvudet på häftapparaten. Häftapparaten fungerar som den skulle för regelbunden häftning, tvinga häftklammeret ut genom tidningen, bara det tvingas inte in i mothållet. Det pierces papperet och ytan, och stiftar dem ihop, ungefär som en tryckstift eller tumpinne.
