Franchisegivare vs Franchisetagare

Innehållsförteckning:

Anonim

En franchise är en affärsenhet där ägaren till företaget, känd som franchisegivaren, säljer rätten att driva enskilda enheter till företagare som kallas franchisetagare. Medan franchisetagare äger sina enheter måste de kompensera franchisegivaren, vanligtvis i form av royalties baserat på enhetsförsäljning. Parterna inleder ett franchiseavtal som bestämmer varandras förpliktelser. Flera unika egenskaper karakteriserar franchisegivaren-franchisetagaren.

Natur

Enligt entreprenörswebbplatsen liknar förhållandet mellan en franchisegivare och franchisetagare det som en förälder och ett barn. I de tidiga stadierna ansvarar franchisegivaren för att "fostra" franchisetagaren genom att tillhandahålla den utbildning och vägledning som krävs för att säkerställa enhetens framgång. När tiden går och franchisetagaren blir mer självförsörjande tillåter franchisegivaren ofta franchisetagaren större latitud, förutsatt att franchisetagaren demonstrerar förmågan att fungera effektivt.

Tillämpning

Även om franchisetagare är oberoende företagsägare måste de arbeta enligt de villkor som anges i franchiseavtalet. Franchisegivaren har ansvaret för att franchisetagaren följer avtalet, som typiskt omfattar områden som driftprocedurer, användning av varumärken och logotyper och tillåtna marknadsföringsprocedurer. Om franchisetagaren bryter mot avtalet kan franchisegivaren vidta nödvändiga åtgärder som anges i avtalet, vilket kan innebära att franchisetagarens operativa rättigheter upphör.

Juridiska tvister

Trots att franchisegivaren-franchisetagarens juridiska förhållande dikteras av franchiseavtalet kan tvister uppstå som kan kräva ingrepp från högre rättsliga myndigheter. "Wall Street Journal" citerar ett fall i 2009 där Burger King var tillåtet av en federal tingsrätt i Miami för att bemyndiga sina franchisetagare att sälja dubbla cheeseburgers för $ 1, trots frågan om franchisetagare skulle de förlora pengar genom att göra det. Andra områden av tvister har inkluderat huruvida franchisetagare ska betraktas som anställda i stället för oberoende entreprenörer, liksom omfattningen av ansvar franchisegivare har för sina franchisees handlingar.

Kommunikation

Kommunikation är enligt entreprenören nyckeln till att utveckla ett effektivt samarbete mellan franchisegivare och franchisetagare. Franchisegivare kan ställa in tonen för god kommunikation tidigt i förhållandet genom att uppmuntra dialog och använda mer personliga metoder som telefon istället för att förlita sig på e-post. Frekvent kommunikation visar också att franchisegivare är engagerade i framgången för sina franchisetagare, vilket gynnar båda parter på lång sikt. Dålig eller oärlig kommunikation kan ställa scenen för ett motsatsförhållande som kan hindra franchisens framgång.