Beroende på typen av bolag kan olika avskrivningsmetoder komma att beräkna det aktuella värdet av bolagets tillgångar. Det kan vara mer fördelaktigt att avskriva utrustning tidigare vid användningen, lika över tiden eller närmare slutet av dess förväntade användning. Ett företag kan bestämma den bästa avskrivningsutgiften för att kompensera inkomst på ett sätt som bäst tillåter verksamheten att växa.
Restvärde
När du har fullt avskrivit en utrustning eller annan tillgång är det återstående värdet känt som beredningsvärdet, även känt som restvärdet. Tillgången kommer att fortsätta att ligga på dina bokföringsböcker vid dess beredningsvärde så länge det kvarstår i drift men inga ytterligare avskrivningar kommer att tas mot värdet på varan. Den kommer att vara kvar till det här värdet tills tillgångens ägare tar ur kommission (till försäljning eller ersättning, till exempel.).
Vid beräkning av eventuell avskrivningskostnad måste du känna till tillgångens (början bokfört värde) tillgång, den tid som används (även känd som tillgångens nyttjandeperiod) och tillgångens beredningsvärde (restvärde).
Straight-Line Avskrivningar
Direktavskrivningar är ganska lätta att beräkna. Avskrivningskostnaden för varje år som varan används är beräknad genom att subventionera beredningsvärdet från tillgångens kostnad och dela upp den siffra med tillgångens förväntade nyttjandeperiod. Du kan lista det resulterande beloppet som en avskrivningskostnad för den tillgången och tillgångens bokförda värde minskar med denna kostnad för beräkning under det följande året.
Detta skulle fortsätta tills det återstående bokförda värdet av tillgången överensstämmer med beredningsvärdet, varvid avskrivningskostnaderna inte längre skulle vara giltiga.
Minskande balans och Summa-of-the-Years
Den avtagande balansräkningen och summan av avskrivningsmetoder gör det möjligt att ange högre avskrivningskostnader för en tillgång tidigare under nyttjandeperioden.
Under den avgående balansmetoden skulle du ta tillgångens bokförda värde, multiplicera det med den linjära avskrivningsgraden och multiplicera sedan det beloppet med önskad avskrivningsgrad, upp till 200 procent. För ett objekt med en användbar livslängd på fem år kan detta ge dig en avskrivningskostnad på upp till 40 procent i tillgångens första år och mycket reducerade belopp därefter, istället för 20 procent per år i fem år.
Under avskrivningsmetoden för summan av året skulle du ta ut kostnaden och subtrahera beredningsvärdet och multiplicera det med en bråkdel för att bestämma avskrivningsutgiften. Den andel som ska användas är den återstående livslängden för tillgången (till exempel två år kvar) över summan av objektets användbara år (för ett femårigt livslängdsexempel skulle detta vara 5 + 4 + 3 + 2 + 1, för totalt 15). I detta exempel skulle resultatet vara 2/15.
Avskrivningar vid användning
Ett alternativ till att avskriva en tillgång baserat på tid (som gjord med linjära och dubbelminskande balansmetoder) är att avskriva en tillgång baserad på den faktiska användningen.
Efter subtrahering av beredningsvärdet från bokfört värde skulle du dela upp den beräknade totala produktionen av tillgången under dess livslängd. Detta belopp multipliceras därefter med den faktiska produktionen av tillgången för att bestämma den ackumulerade avskrivningsutgiften som skulle vara tillämplig, till dess att bokföringsvärdet är lika med berednings / återstående värde.
Denna beräkningsmetod kan vara värdefull i de fall då huvuddelen av produktionen kan ske senare i tillgångens livslängd.
