Det finns en långvarig debatt bland affärsanalytiker om företagens affärsverksamhet och sociala ansvar. Medan vissa tror att företagen ska fokusera sina ansträngningar på bolagets vinster, tror andra att företag har ett etiskt ansvar för den miljö där de bedriver verksamhet. Aktieinnehavsteori och intressentteori kartlägger dessa två vägar, så att varje företag kan bestämma vilken etisk väg den väljer att ta.
Både aktieägare och intressentteorier är normativa teorier om företagens sociala ansvar som beskriver ett företags etiska ansvar. Även om varje teori har sina rötter i affärsetik skiljer sig grunden för de två teorierna mycket.
Förstå aktieägarsteorin
Aktieinnehavsteori, även känd som aktieägarteori, säger att bolagets chefer är skyldiga att maximera aktieägarnas avkastning. Enligt teorin, som för första gången introducerades av Milton Friedman på 1960-talet, är ett bolag främst ansvarigt för aktieägarna på grund av den hierarkiska konjunkturen. Aktieägarna godkänner lönen för ett företags företagschefer, som i sin tur har ansvaret för bolagets utgifter, vilket också bör överensstämma med aktieägarnas önskemål.
Förstå intressentteori
Alternativt säger intressentteori att företagsledare har en etisk plikt för såväl bolagets aktieägare som de personer eller grupper som bidrar till företagets vinster och aktiviteter och de som kan dra nytta av eller skada sig av företaget. Ett företags intressenter innefattar vanligtvis aktieägare, anställda, kunder, leverantörer och det lokala samhället där företaget är verksamt. Enligt denna teori måste ett företag överväga alla intressenters intressen när de fattar affärsbeslut.
Vanliga missuppfattningar av båda teorierna
Stockholderteori är ofta missförstådd att innebära att företagsledare måste göra allt som behövs för att maximera företagets vinster. Samtidigt som maximera vinsten ligger till grund för teorin uppmanas cheferna att öka vinsten lagligt och genom oförutsedda metoder. Dessutom förstår många aktieägarsteorin att förbjuda välgörenhet att ge helt och hållet. Medan sociala ansvar är uppbyggda som intressentinitiativ, kommer förespråkare av aktieägarteori att säga att välgörenhetsprojekt stöds inom teorin, så länge som dessa projekt antingen gynnar bolagets bottenlinje eller är den bästa kapitalinvesteringen som är tillgänglig vid den tiden.
Missuppfattningar omger också intressentteori. Vissa tror att vinsten måste helt ignoreras när man följer denna teori. I verkligheten är vinsten en del av det större etiska pusslet som bör beaktas när man bestämmer vilken inverkan företaget har på berörda intressenter.
