Ett företag behöver inte avskriva en helt avskriven tillgång, eftersom den för alla ändamål redan har skrivit av den tillgången genom ackumulerade avskrivningar. Om tillgången fortfarande är i drift när den blir fullt avskriven, kan företaget lämna den i tjänst. Och om tillgången "dör" efter att den är helt avskrivet, finns det inget kvar att skriva av.
Avskrivning
Företag använder avskrivningar för att sprida kostnaden för en kapital tillgång över tillgångens livslängd. Om ett företag tillbringade 100 000 dollar på ett nytt redskap ett år, till exempel, skulle bokslutet för det året inte visa hela 100 000 dollar som en kostnad. Istället skulle företaget registrera en procentandel av kostnaden varje år. Om utrustningen förväntades vara 10 år kan företaget ta en avskrivningskostnad på 10 000 dollar per år.
Netto bokvärde
En deprecierande tillgång förblir på bolagets balansräkning till sin ursprungliga kostnad, men varje gång företaget registrerar en avskrivningskostnad lägger den ut summan av utgiften till ett avräkningskonto, vanligen kallat "ackumulerade avskrivningar". Så efter tre år med 10 000 USD avskrivningskostnader på en utrustning på 100 000 dollar skulle balansräkningen visa utrustningen på 100 000 USD plus 30 000 USD av ackumulerade avskrivningar. Den ursprungliga kostnaden för tillgången minus avskrivningar är tillgångens "netto bokfört värde", även kallat bokfört värde. I det här fallet skulle det vara 70 000 dollar.
Fullavskrivna tillgångar
Till sist blir tillgången fullt avskrivet. Det innebär att företaget har hävdat maximala avskrivningar på tillgången och tillgångens redovisade värde är noll. Men bara för att en tillgång är fullt avskrivet betyder inte att företaget fortfarande inte kan använda det. Om utrustning fortfarande fungerar efter att den antagna 10-års livslängden löper ut, är det bra. Ett avskrivningsschema är helt enkelt ett redovisningsverktyg för att fördela kostnader, inte en bindande förutsägelse när en tillgång måste gå på skrothöget.
Avskrivningar
Ett företag "skriver av" en tillgång när den bestämmer den tillgången som värdelös. Säg att ett företag har en åldringsutrustning med ett bokfört värde på $ 20.000. Utrustningen bryts ner och kan inte repareras. Det är värdelöst. Så fordrar företaget en kostnad för hela återstående redovisat värde - i det här fallet $ 20.000 - och tar bort tillgången från balansräkningen helt. Det är en avskrivning. Men när en tillgång har skrivits av fullt har företaget redan hävdat hela kostnaden för tillgången som en kostnad. I själva verket har den tillgången redan skrivits av. När tillgången slutar fungera är det ingen extra kostnad som behövs. Allt företag gör är att ta bort tillgången och dess ackumulerade avskrivningar från balansräkningen. Eftersom det redovisade värdet redan var noll har det ingen effekt på bolagets substansvärde.
Restvärde
Många gånger har en "värdelös" del av utrustning eller annan tillgång fortfarande något restvärde. Ett brutet stycke maskiner kan exempelvis säljas till skrot, eller ett slitstarkt fordon kan säljas för delar. Om en tillgång har ett sådant "räddningsvärde", blir det dess bokförda värde vid full avskrivning. Samma regler gäller dock. Företaget behöver inte avskriva eller skriva ned tillgången när den är fullt avskriven. den kan använda tillgången så länge som den gillar. Den enda skillnaden: När företaget slutligen avyttrar tillgången kommer det att samla in beredningsvärdet. Aktivets redovisade värde kommer därmed att omvandlas till kontanter och bolagets nettovärde kommer att förbli densamma. Återigen behövs ingen avskrivning.
