Arbetsförbund bildades på 1800-talet som svar på löne- och tidsutnyttjande av arbetstagare och farliga arbetsförhållanden. Även om många människor tar 40-timmars arbetsvecka för givet, vann denna standard genom fackliga insatser. Många tycker att fackföreningar inte längre är nödvändiga, men de senaste upptäckterna av löntjänsten bland låglönearbetare tyder på att många av de problem som ledde till facklig bildning under 1800-talet fortfarande är giltiga frågor.
Likvärdighet av kraft
Arbetsföreningarna utjämnar makten mellan arbetskraft och ägande. Enligt David Edward O'Connor och Christopher C. Faille i sin bok "Grundläggande ekonomiska principer: En guide för studenter" ökar fackföreningarna arbetskraftens kraft att vara mer i nivå med förvaltningen genom kollektiva förhandlingar och strejker. Utan denna maktutjämning kan i vissa fall äganderätt och ledning utnyttja maktens ojämlikhet genom att sänka lönerna, öka arbetstiden eller tvinga arbetarna att arbeta i osäkra förhållanden.
Kollektiva förhandlingar
Kollektiva förhandlingar är enligt "Grundläggande ekonomiska principer: En guide för studenter", den främsta källan till arbetskraftens ökning av makt genom unionisering. Genom att tala som en har arbetet förmåga att sakta eller stoppa produktionen om ett rättvist kontrakt inte förhandlas fram.
Rättvisa löner
Enligt Howard Zinn i "En folkhistoria i Förenta staterna" var förföreningslönerna otroligt låga, ofta för låga för att betala för grundläggande mat och skydd för arbetstagare och deras familjer. Unionisering ledde ofta och leder till löner som är adekvata och mer rättvisa.
Arbetsplatssäkerhet
Fackförbund var, och ofta fortfarande, medverkande i säkerhetsfrågor på arbetsplatsen. Enligt "A People's History of the United States" kollapsade Pemberton Mill på vintern 1860 och dödade 88 personer. Liknande situationer var ett av de problem som ledde till fackföreningsarbetet och minskningen av många faror på arbetsplatsen.
Verkställighet av arbetslagar
Unionisering hindrar arbetsgivare, särskilt arbetsgivare för låglönearbetare, från att ignorera arbets- och betalningslagar, en vanlig händelse under 2009, enligt en studie som citerades i en 1 september 2009-artikel i New York Times. Enligt denna artikel hade 68 procent av låglönearbetarna upplevt minst en lönelaterad kränkning av arbetsrätten under föregående vecka och en av fem arbetare rapporterade att de skulle skapa en fackförening för att tvinga efterlevnaden av arbetslagstiftningen. Fyrtiotre procent av låglönearbetare som försöker bilda en fackförening rapporterade olaglig vedergällning, till exempel avfyring eller upphävande som ett resultat av fackliggörande ansträngningar.
