Kreditrisk avser den potentiella förlust som ett företag kommer att uppleva om en kund inte betalar sin faktura. Företagen behöver förutse att vissa av sina kunder kommer att ha standard på den kredit som har utökats till dem. Det finns en mängd olika tekniker som företagen kan använda för att hantera sin kreditrisk.
Kredit beslutsfattande
Företagen ger inte allmänhet kredit till varje kund som begär det. De bestämmer vilka kunder som är riskfyllda än andra och utökar kredit till de kunder som är mindre riskfyllda. Företaget identifierar riskerade kunder genom att analysera kundens kredit rapport, vilka detaljer andra kreditkonton kunden har öppet och deras betalningshistorik. En historia av sena betalningar indikerar att kunden är mer benägna att fortsätta betala räkningar sent. Företaget verifierar också anställningshistoriken och kundens nuvarande inkomst för att bestämma kundens förmåga att betala. Efter att ha granskat kreditrapporten och verifierar anställning beslutar företaget huruvida krediten ska förlängas till kunden.
Portföljhantering
Långivare och borgenärer hanterar sina portföljer med objektiva kriterier istället för subjektiva kriterier. En kund som begär kredit kan vara kredit värdig och ansvarig när han träffar långivaren eller borgenären och senare missar betalningar. Att använda objektiva kriterier kräver att långivaren eller borgenären tittar på kundens åtgärder snarare än hennes utseende. Användningen av objektiva kriterier hjälper också företaget att bestämma villkoren för lånet.En högre riskkund betalar en premieränta för möjligheten att låna pengar eller få krediter. Den högre räntesatsen för riskerade kunder mildrar förlusten som uppstår när en låntagare standardiseras.
Förlustprognos
Förlustprognoser innefattar att identifiera låntagarens egenskaper och använda dessa egenskaper för att identifiera potentiella kreditrisker. Dessa kännetecken inbegriper tidigare brottsfrekvenser, avgiftsbelopp och inkomstnivå. Tidig användning av förlustprognoser saknade noggrannhet och mer sofistikerade metoder har utvecklats. Dessa inkluderar säsongsindexering och vintagekurvtekniker för att identifiera risknivån med en viss låntagare. Säsongsindexering tittar på låntagarnas risknivåer vid olika tidpunkter under året. Tappningshärdningsteknikerna graderar skuldsättningsgraden för krediten genom olika tidsperioder.
