Redovisning av immateriella tillgångar är en utmaning på grund av de teoretiska beloppen som berörs och komplexiteten i de teorier som ligger till grund för deras redovisningsbehandling. Redovisningsrådet har lämnat vägledning om hur man redovisar immateriella tillgångar i olika scenarier.
Identifiering
En av de första utmaningarna i samband med redovisning av immateriella tillgångar är att identifiera dem. Immateriella tillgångar är inte fysiska tillgångar som lätt kan identifieras. I vissa fall kan uppfattningar kollidera och det kan tyckas som en immateriell tillgång till en part förefaller vara en skuld till en annan. Även hastigheten och komplexiteten hos nyutvecklade teknologier kan ge en utmaning för att bibehålla medvetenheten om immateriella tillgångarinnehav.
Värdering
Under lång tid har de globala redovisningsstandarderna skiftats från kostnadsredovisning och mot redovisning av verkligt värde. Detta kräver värdering av immateriella tillgångar, som vanligen är svåra att värdera. En del av problemet härrör från det faktum att värdet vanligtvis är omöjligt att bekräfta på grund av oförmågan att likvida innehavet av tillgången. Immateriella tillgångar är vanligtvis mycket illikvida, i motsats till fysiska råvaror som guld eller lager, som kan prissättas och säljas nästan omedelbart.
Identifiera jämförbara data
Redovisningsrådet har utfärdat riktlinjer via Redovisningsstandardkod 805 - Företagskombinationer. När ett företag förvärvar ett målföretag måste det rapportera alla målbolagets tillgångar till deras verkliga värden på den uppdaterade balansräkningen inklusive immateriella tillgångar. Emellertid kräver accepterade värderingsmetoder typiskt marknadsdata som grund för analys och jämförelse. Detta kan vara extremt utmanande när det gäller immateriella tillgångar på grund av deras komplexa natur. Det finns också mycket få källor till marknadsdata tillgängliga för allmänheten.
Reglering och enhetlighet
Ett av de viktigaste målen med redovisningsstandarder är att främja enhetlighet, göra det lättare att reglera en brett skiftande företagsgrupp och jämföra ekonomiska resultat, främja tillförlitlighet. Redovisning är mycket industrispecifik och tillförsel av immateriella tillgångar utöver detta ökar även enhetligheten. Begrepp som avskrivningar förutsätter standardvärdena för ekonomisk försämring, men sådana mätvärden är extremt utmanande att uppskatta för immateriella tillgångar. Även bland till synes jämförbara immateriella tillgångar, såsom handelsnamn, är det mycket utmanande att noggrant jämföra nyckelmått.
