Mål för kollektiva förhandlingar

Innehållsförteckning:

Anonim

Medan medier tenderar att fokusera på löner när man rapporterar arbetskonflikt innehåller kollektiva förhandlingsmål vanligen mer än dollar per timme. I USA förblir anställningsvillkoren i stort sett ett privat ansvar mellan arbetsgivare och arbetstagare, med regerings- och arbetsrätt som inriktar sig på förhandlingar.

Arbetskraftens förmåner

Eftersom fackföreningar drivs av arbetstagarmedlemmar är individuella förmåner en stark prioritet. Även om detta inkluderar löneökningar, är andra mål som tillgodoser arbetstagarnas behov sjukförsäkring, semestertid, utbildningspaket och pensioner. Bolagets mål kan sträva efter att begränsa höjningar till en viss procentandel eller att binda lönehöjningar till motsvarande produktivitetsökningar. För utökade förmåner som hälsa, utbildning och pensioner, syftar en arbetsgivare till att behålla kontrollen över omfattningen och leverantörerna av dessa paket för kostnadskontroll.

Anställningsvillkor

Mål relaterade till anställningsvillkor omfattar frågor som arbetstid, kaffe och lunch, skift och skiftrotation. Denna kategori innehåller också frågor som jobbklassificeringar, anställningstid och disciplin. Telekommunikation är en samtida anställningsperiod som stiger, och det är ofta ett mål för arbetstagare som söker en bättre balans mellan arbete och hemliv. Fackföreningarna försöker nu skydda arbetstagarnas rättigheter att begära distansarbete där sådana program finns.

Arbetsplatsförhållanden

Historiskt sett försökte fackliga mål att förbättra arbetsförhållandena, minska risken och skapa säkra förutsättningar för arbetstagare. Detta fortsätter på båda sidor av förhandlingsbordet, eftersom företagen följer de federala mandatbestämmelserna om hälsa och säkerhet. Men arbetsförhållandena går utöver säkerheten. Skydd av arbetstagare mot illojal disciplin och exploatering av handledare och chefer är ett framträdande ämne i kölvattnet av anti-mobning medvetenhet.

Procedurella mål

Kollektiva förhandlingsprocedurer är federalt bemyndigade och ger en ram inom vilken både fackföreningar och arbetsgivare måste arbeta, men det finns gott om utrymme för diskretion. Nationella arbetsförhållandestyrelsen kräver att fackföreningar och arbetsgivare "träffas vid rimliga tider för att förhandla i god tro." Varken fackföreningen, arbetsgivaren eller båda kan försöka fastställa tidsplaner och principer och god tro som gäller för industrin och platsen för de berörda arbetarna.