Fördraget om Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), som undertecknades i Rom 1957, inrättades för att främja politisk och ekonomisk integration mellan medlemsstaterna. De ursprungliga medlemmarna omfattade Frankrike, Belgien, Italien, Nederländerna, Västtyskland och Luxemburg. Andra länder, till exempel Österrike, Sverige, Storbritannien, Danmark och Irland, gick senare till EEC. EEG ändrades till Europeiska unionen (EU) 1992 efter Maastrichtfördraget när medlemsstaterna önskade att utvidga gemenskapens befogenheter till icke-ekonomiska områden.
Enskild marknad
Ibland kallas en inre marknad. EEG handlar om att undanröja hinder och förenkla befintliga handelsregler för att göra medlemmarna så mätta som möjligt. EEG främjar frihandel inom EU och syftar till att göra Europa till en marknadsekonomi. Denna gemenskap har gjort det möjligt för medlemsländerna att få direkt tillgång till 27 länder och 480 miljoner människor. EEG har bidragit till att företag som bedriver verksamhet i EU-länder sänker sina priser på produkter för att bli mer konkurrenskraftiga och genom att ta bort skatter på varor som transporteras eller säljs mellan medlemsstaterna. Detta har gynnat medlemmarna genom att göra det billigare och lättare att göra affärer med andra EU-länder och säkerställa rättvis konkurrens. Bildandet av den inre marknaden och den därmed ökade handeln har gjort EU till en stor handelsmakt.
Single Currency
EEG-länderna delar en gemensam valuta, euron. De stater som använder eurovalutan kallas euroområdet. Euron infördes 1999, och den blev en viktig faktor i den europeiska integrationen. Från och med 2011 använder cirka 329 miljoner EU-medborgare nu euron som valuta och åtnjuter fördelarna. Denna enhetliga valuta ökar handeln inom och utanför euroområdets gränser, eftersom transaktionskostnaderna har minskat och det finns mindre oväntade förändringar i växelkursen. Medlemsstaterna behöver inte längre hantera flera olika valutor.
Fri rörlighet för människor
Enligt artikel 17.1 i EU får personer som är medborgare i en EU-medborgare medborgare i facket, och artikel 18.1 ger varje medborgare inom unionen rätt att flytta och leva fritt i andra medlemsstater. Undertecknandet av Schengenavtalet 1985, följt av Schengenkonventionen 1990, inledde avskaffandet av gränskontrollerna mellan de deltagande länderna och skapade begreppet fri rörlighet. Detta är viktigt för medborgarna eftersom de kan söka jobb i andra EU-länder, arbeta utan tillstånd, studera, leva och njuta av likabehandling med medborgare, förutom tillgång till anställning, liknande arbetsvillkor och alla andra sociala och skattefördelar.
Jordbrukspolitiken
EEG fastställde gemensamma prisnivåer 1962 då medlemsstaterna återhämtade sig från livsmedelsbrist. Denna strategi säkerställde självförsörjning och livsmedelssäkerhet genom att subventionera produktionen av basprodukter från jordbruk, men detta resulterade också i överskott av flera produkter. Priskontrollerna reformerades senare 1992 och 2003 och ersatte subventioner för kvantiteter som producerades med betalning till jordbrukare för att garantera dem en anständig inkomst. Detta uppmuntrar bönderna till att producera produkter av hög kvalitet genom att söka nya utvecklingsmöjligheter, till exempel energivänliga källor som uppfyller miljönormer, säkerställa livsmedelssäkerhet och skydda växter och djurs hälsa. Policyn säkerställer att bönderna bevarar landsbygdens landskap, fåglar och djurliv genom att hålla sina marker i gott skick.
