Bottom-up-tillvägagångssättet är ett sätt att implementera olika typer av mjukvaru- och säkerhetsprogram, t.ex. identitetshanteringsprogram, i en företags- eller nätverksatmosfär över en tidsperiod. Bottom-up-metoden fungerar genom att implementera programmen långsamt på mikronivå, snarare än att implementera dem på toppen eller makronivå, som på huvudservrarna, och låta dem sippra därifrån. Det finns ett antal olika fördelar och nackdelar med ett bottom-up-tillvägagångssätt i motsats till det mer sedda och använda top-down-tillvägagångssättet, och det är viktigt att överväga huruvida bottom-up-tillvägagångssättet kan vara mer användbart för din organisation baserat på dessa fördelar och nackdelar.
Pro: Tidigare avkastning på investeringar
Eftersom bottom-up-tillvägagångssättet fungerar på mikronivå, kommer varje enskild användare att använda programvaran eller säkerhets- och identitetshanteringsprogrammen från början och kommer att ha högsta möjliga inköp till systemet. Det betyder att det finns mindre risk för att en säkerhet bryter ner vägen. Bottom-up-tillvägagångssättet möjliggör sålunda att den totala avkastningen på investeringen sker mycket snabbare och ökar användarvänligheten.
Con: Efterföljande ändringar kan behövas
En stor nackdel med bottom-up-tillvägagångssättet är att du kanske behöver göra förändringar i organisationen och implementeringen senare i processen och som ett resultat kan du sluta spendera mer tid, pengar och implementeringsresurser på projektet än du skulle ha fått dig att välja topp-down-tillvägagångssättet. Detta kan vara ett problem för kämpande företag eller för företag som måste följa en strikt budget.
Pro: Enklare ersättning av manuella processer
Bottom-up-tillvägagångssättet ersätter manuella processer i de olika affärsfunktionerna mycket lättare än med en topp-down-strategi, där manuella processer måste ersättas med automatisering senare i processen. Detta är särskilt viktigt att överväga i tillverkningsmiljöer.
Con: Tillit till befintliga affärsprocesser
De befintliga affärsprocesserna används för att genomföra en bottoms-up-strategi, medan en top-down-strategi introducerar helt nya förfaranden. Det innebär att det blir svårare att korrekt genomföra rutinerna med bottom-up-tillvägagångssätt om de grundläggande affärsprocesserna redan är bristfälliga.
