Namnet Världsbanken är något vilseledande. Det är inte en bank, eller till och med en enda organisation. Världsbanken är det övergripande namnet för en grupp organisationer som arbetar tillsammans för att främja välfärden för människor i utvecklingsländer. Varje del av Världsbankens struktur spelar en roll för att arbeta mot detta mål.
Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling
Den internationella banken för återuppbyggnad och utveckling (IBRD) och Internationella utvecklingsorganisationen (IDA) utgör huvuddelen av Världsbanken. IBRD grundades under Bretton Woods-toppmötet 1944. Det fungerar med länder som får lån från IDA för att säkerställa att medel används effektivt. IBRD konstruerar finansiella planer och utvecklingsstrategier för låneländer som använder bankens tidigare erfarenhet av utveckling. Det samarbetar med länderna för att genomföra strategierna, och IBRD: s kunskapslinje samlar in information om varje land för att hjälpa till i senare utvecklingsprojekt.
International Development Association
IDA grundades 1960. Det är gren av Världsbankens grupp som ger lån till utvecklingsländer. Utvecklingsländerna kvalificerar sig för IDA-lån baserat på mätningar av deras fattigdom. IDA-lånen är räntefria, även om det finns en serviceavgift. Länder behöver inte börja betala lånet i 10 år, och betalningar kan göras över årtionden. IDA lånar ut cirka 13 miljarder dollar om året till utvecklingsländer för att finansiera utvecklingsprojekt.
International Finance Corporation
International Finance Corporation (IFC) finansierar investeringar i länder som lånar från Världsbanken, och det ger råd till sina regeringar och stora företag. Det skapades 1956. IFC är oberoende av Världsbanken både ekonomiskt och juridiskt, men det är fortfarande en del av Världsbankens grupp. Det leds av sin egen styrelse, som består av representanter från varje land. Vanligtvis representerar landets motsvarighet till en finansminister landets intressen vid IFC.
Multilateral Investment Guarantee Agency
Den multilaterala investeringsgarantin (MIGA), som inrättades 1988, försöker rikta utländska direktinvesteringar till låneländer. Eftersom de länder som lånar från Världsbanken är ekonomiskt oroliga och ofta instabila, har de problem att locka pengar från internationella investerare. MIGA försöker övervinna hindren i ländernas trovärdighetsproblem genom att erbjuda försäkringsprodukter till internationella investerare. Genom att lindra några av riskerna med utländska direktinvesteringar främjar de investeringar i lånande länder.
International Center for Settlement of Investment Disputes
Internationella centret för avveckling av investeringstvister (ICSID) upprätthåller autonomi, men det fungerar nära Världsbankens organisationer och låntagande länder. Dess syfte är att lösa tvister som uppstår till följd av utländska investeringar i länder som lånar från Världsbanken. Det ger ett forum för parter att diskutera problem som tas bort från de eventuellt fördjupade eller korrupta rättsliga forumen i enskilda länder.
