Multinationella företag står inför två motsatta styrkor när de utformar strukturen i deras organisation. De står inför behovet av differentiering som gör det möjligt för dem att vara specialiserade och konkurrenskraftiga på sina lokala marknader. De står också inför behovet av att integrera. De strukturer som antagits måste därför hitta en balans mellan dessa motsatta behov och förblir också strategiskt anpassade för att företaget ska trivas. Multinationella företag har därför utvecklat många strukturella permutationer för att passa deras affärsbehov.
Dottermodell
Att äga utländska dotterbolag är en av de mest grundläggande strukturella modellerna i ett multinationellt företag. Dotterbolagen är fristående enheter med egen verksamhet, finans och personalfunktioner. De utländska dotterbolagen är således autonoma, så att de kan reagera på lokala konkurrensförhållanden och utveckla lokalt mottagliga strategier.Den stora nackdelen med denna modell är emellertid decentraliseringen av strategiska beslut som gör det svårt för ett enhetligt tillvägagångssätt för att motverka globala konkurrensattacker.
Produkt Division
Organisationsstrukturen för det multinationella företaget i detta fall utvecklas på grundval av produktportföljen. Varje produkt har sin egen division som ansvarar för produktion, marknadsföring, finansiering och den övergripande strategin för den specifika produkten globalt. Produktens organisationsstruktur möjliggör för det multinationella företaget att sova ut produktavdelningar som inte lyckas. Den stora nackdelen med den här avdelningsstrukturen är bristen på integrerade nätverk som kan öka dubbelarbete i olika länder.
Area Division
Organisationen som använder denna modell är återdelad i naturen, och divisionerna är baserade på det geografiska området. Varje geografisk region ansvarar för alla produkter som säljs inom sin region. Därför är alla funktionella enheter för den specifika regionen, nämligen ekonomi, verksamhet och mänskliga resurser, ansvariga för geografiska områden. Denna struktur gör det möjligt för företaget att utvärdera de geografiska marknader som är mest lönsamma. Kommunikationsproblem, interna konflikter och dubbla kostnader är dock fortfarande ett problem.
Funktionell struktur
Funktioner som ekonomi, verksamhet, marknadsföring och mänskliga resurser bestämmer det multinationella bolagets struktur i denna modell. Till exempel arbetar all produktionspersonal globalt för ett företag enligt parametrarna som fastställts av produktionsavdelningen. Fördelen med att använda denna struktur är att det finns större specialisering inom avdelningar och mer standardiserade processer över hela det globala nätverket. Nackdelarna är bristen på interna kommunikation och nätverk som bidrar till ökad styvhet inom organisationen.
Matris struktur
Matrix organisationsstruktur är en överlappning mellan funktionella och avdelningsstrukturer. Strukturen kännetecknas av dubbelrapporterande relationer där anställda rapporterar till funktionell chef och divisionschef. Arbetsprojekt omfattar tvärfunktionella team från flera funktioner som ekonomi, drift och marknadsföring. Medlemmarna av team skulle rapportera både till projektledaren och deras närmaste handledare inom ekonomi, drift och marknadsföring. Fördelen med denna struktur är att det finns mer korsfunktionell kommunikation som underlättar innovation. Besluten är också mer lokaliserade. Men det kan spela mer förvirring och makt på grund av den dubbla kommandot.
Transnationellt nätverk
Utvecklingen av matrisstrukturen har lett till det transnationella nätverket. Tonvikten ligger mer på horisontell kommunikation. Information delas nu centralt med hjälp av ny teknik, t.ex. "ERP-system" (Enterprise Resource Planning). Denna struktur är inriktad på att etablera "kunskapspooler" och informationsnätverk som möjliggör global integration samt lokal responsivitet.
