Frihandel är i sin renaste form en handelspolitik som tillåter deltagande länder att handla med varandra utan att deras regeringar inför importtullar eller ger exportbidrag. I huvudsak är regeringarna i ett frihandelsavtal överens om att inte subventionera sina egna industrier som importerar eller exporterar varor eller tjänster för att ge dem en kanten över de andra berörda nationerna, samtidigt som de överens om att inte sätta restriktioner för företagen från den andra nationer.
Fördelar med frihandel
Det finns flera fördelar med frihandelsavtal. Frihandelsavtal gör det enklare för investerare att investera över gränserna. De skar också kostnader för företag som importerar eller exporterar i de länder som ingår i avtalet. Frihandelsavtal kan också användas för att skydda upphovsrätt, varumärken, patent och andra immateriella rättigheter av individer och affärsenheter i de berörda länderna. Den amerikanska regeringen har också använt frihandelsavtal i ett försök att främja rättsstatsprincipen när det gäller att utveckla medlemslanden. Förhoppningen är att utvecklingslandet kommer att vara villigt att följa internationella standarder eftersom det inte vill förlora ett frihandelsavtal.
En annan potentiell fördel för frihandelsavtal är att det är lätt tillgång till utländska varor och tjänster ger konsumenterna fler alternativ. I vissa fall tillåter konsumenterna att få en högre produkt eller tjänst av högre kvalitet. Det kan också låta dem köpa samma varor till ett lägre pris, antingen genom att köpa en billigare utländsk version av produkten eller att hushållstillverkarna sänker sina priser för att förbli konkurrenskraftiga.
Nackdelar med frihandel
Medan frihandel har sina fördelar, finns det också nackdelar. Vissa hävdar att frihandelsavtal i sig favoriserar starkare, mer välmående nationer och orsakar skador på utvecklingsländerna. Kritiker föreslår exempelvis att många företag i utvecklingsländer har svårt att konkurrera med etablerade företag som producerar liknande produkter i mer ekonomiskt säkra nationer. Andra hävdar att frihandelsavtal skadar inhemsk industri och arbetstagare eftersom företagen väljer att lägga ut produktion till länder där arbetskraft och andra kostnader är mycket billigare, vilket tar bort inhemska arbetstillfällen och ekonomisk utveckling. Ytterligare andra föreslår att frihandelsavtal leder till en större skillnad i rikedom i alla berörda länder, vilket i grund och botten gör det möjligt för de rika att bli rikare samtidigt som de fattiga blir fattigare och minskar möjligheterna för mindre affärsenheter.
Exempel på frihandelsavtal
Exempel på frihandelsavtal är:
- NAFTA. Nordamerikanska frihandelsavtalet är ett frihandelsavtal mellan Förenta staterna, Mexiko och Kanada.
- EU. Alla EU-medlemsländer förväntas ingå frihandelsavtal med alla andra medlemsstater. EU förhandlar också frihandelsavtal mellan EU och tredjeland.
- Asean. Förbundet av sydostasiatiska länder är ett frihandelsavtal bildat 1967 mellan Thailand, Singapore, Filippinerna, Indonesien och Malaysia. Brunei, Laos, Burma, Vietnam och Kambodja har sedan gått med i ASEAN.
- Mercosur. Mercosur är en sydamerikansk frihandelsorganisation. Uruguay, Paraguay, Argentina och Brasilien grundade Mercosur 1991. Mercosur innehåller flera "associerade nationer" som inte är fulla medlemmar, men som kan ansluta sig till frihandelsavtal med medlemsländer.
Världshandelsorganisationen (WTO) inrättades för att hjälpa till att förhandla om och upprätta internationella handelsregler och främja frihandel på global nivå. WTO drivs av medlems regeringar.
