Importkvoter avser begränsningar av mängden av ett specifikt gott som ett land kan importera. Importkvoter är uppdelade i absoluta kvoter, där landet inte kan importera något över en viss gräns och tullkvoter, där landet kan importera över gränsen, men betala mycket högre avgifter. Regeringar använder kvoter för att hjälpa inhemsk produktion överleva den hårda internationella konkurrensen, men i praktiken är effekterna mycket mer olika.
Stigande priser
Antag att du har importerat socker fritt i ett land och står för 50 procent av den totala sockermarknaden. Om regeringen lägger en kvot på import av socker kommer den totala sockerförsörjningen på marknaden att sjunka. Överflödig efterfrågan kommer att driva priserna upp, vilket ger upphov till konsumenternas köpkraft. Om inte inhemsk produktion klarar av att täcka efterfrågan, kan sockerpriset förbli högt obestämt.
Förstärkning av inhemsk produktion
Inhemsk produktion måste täcka klyftan på marknaden för utländska produkter som används för att uppta sig. När kvoter minskar importen av socker från 5 lb per person till 2 lb, måste inhemska sockerproducenter öka sin arbetshastighet och ge dem 3 lb till konsumenterna. Detta faktum är särskilt användbart för inhemska industrier som saknar möjligheterna, men incitamentet - på grund av konkurrens med billigare utländska produkter - att producera och därefter tjäna mer.
Effekter på multinationella företag
Importkvoter har en direkt negativ effekt på multinationella företag. Sådana företag, som Nike och General Motors, lägger stor vikt vid internationell handel, eftersom den inhemska förbrukningen inte kan täcka sina höga mål. Till exempel, 2008, av den cirka 7 miljoner totala fordonsförsäljningen av General Motors var endast cirka 3 miljoner i USA. Om en stor köpare skulle ha en importkvot måste multinationella företag snabbt hitta alternativa marknader eller minska produktionen, tillsammans med efterföljande vinster.
Främja fel ekonomisk inriktning
Huvudmålet med importkvoter är att skydda en bransch som på den fria marknaden är dömd att misslyckas mot internationella jättar. Därför är sådana åtgärder som att sätta hobblande industrier på livsstöd. På detta sätt framhäver regeringarna uppenbarligen svaga industrier istället för att stödja sektorer där inhemska producenter kan trivas. Till exempel kan USA inte konkurrera med Kina i klädproduktion, men det kan fokusera på att hålla överkanten i dataprogramindustrin.
