I en kapitalistisk affärsmodell är företagsledare intresserade av att maximera de totala intäkterna de får i sin affärsverksamhet från försäljningen av sina produkter. Från dessa intäkter, efter avdrag för olika kostnader, tjänar företaget en vinst. Inkomster-maximeringsproblem i ekonomi studerar hur man kommer fram till denna intäktsmaksimeringspunkt.
Inkomst maximering
Ett företag som kan sälja sina varor på marknaden tjänar intäkter utifrån antalet enheter som säljs multiplicerat med varje enhetens försäljningspris. Intäktsmaksimering för företaget sker vid den punkt där företaget får den maximala totala intäkten som den kan för sin produktion. Det här är den punkt där företaget inte kan lägga till sin totala intäkter genom att sälja fler enheter.
Intäkter Maximering Point
Varje produktionsenhet som företaget säljer ökar till sin intäkter - upp till en punkt. Utöver en viss punkt kommer företaget inte att kunna sälja ytterligare enheter utom genom att acceptera ett lägre pris, och dessa ytterligare enheter som säljs kommer att minska sina totala intäkter. För att få den maximala intäkterna kommer företaget att fokusera på att sälja ytterligare enheter upp till den punkt där den sista enheten som den säljer lägger till noll ytterligare intäkter. Vid denna tidpunkt kommer de totala intäkterna som företaget får maximeras.
Inkomster Maximization vs Profit Maximization
Intäktsmaksimering är inte densamma som vinstmaksimering. Ett företag kan kunna maximera sina intäkter på ett sätt som inte ger vinstmaksimering. Exempelvis kan chefer öka sina reklaminsatser. Även om detta kan öka försäljningen och leda till ytterligare intäkter, innebär avdraget av reklamkostnader från intäkter att vinsten kommer att minskas. Vissa företag kan anta en kortsiktig intäktsmaksimering med ett öga på en långsiktig vinstmaksimering. En effektiv annonseringsstrategi kan till exempel leda till en konkurrensfördel för ett företag, till exempel ökad konsumentmedvetenhet och öka sin vinst på lång sikt.
Inkomst-Maximeringsorientering
Ekonomen William Baumol kom med teorin om att - tack vare ägande och hantering i stora företag - affärsförvaltare är mer fokuserade på intäktsmaksimering än på vinstmaksimering. Detta beror på att incitament som ges till cheferna är kopplade till försäljningsintäkter, snarare än vinster. Dock måste cheferna få en viss miniminivån för vinst för bolagets ägare. Detta innebär en begränsning av deras maximering av intäkterna.
